Det är lätt att bli nostalgisk en dag som denna och i en rörelse som vår. Vi vet ju alla vikten av att kunna sin historia. Vi är väl medvetna om det stora i att veta om varför det blev som det blev och ser ut som det gör. Och idag är dagen då våra medier, ja om inte fylls så i alla fall, skapar mer utrymme än någon annan dag för att visa hur långt vi kommit sen suffragetterna stod på barrikaderna och Alva gjorde sitt!

Vid det senaste styrelsemötet för KFUK- KFUM Sverige hade vi ett par timmars övning med Louise Frisk under rubriken Jämt framåt. Tanken var att vi i styrelsen ska lära och förstå vikten av den policy vi antagit och syftet med det arbete som pågår för att driva vår organisation mot att bli en mer jämställd sådan. Tiden var knapp och det gavs inte utrymme för någon historisk djupdykning utan vi gick rätt in i problematiken, pang på rödbetan. ”Så här är det”! ”Vad ska vi göra åt det?!”. Jag har varit med om liknande övningar tidigare, i andra sammanhang, i andra organisationer på andra platser, här hemma och runt om i världen och nästan alltid tar själva bevisföringen mer utrymme än handlingsplanen. Jag har suttit i timlånga grupparbeten och plenumdiskussioner där historiska faktum vägts mot varandra och sakta men säkert förvisso skapat en gemensam bild av att offer har gjorts, kamper har utkämpats och steg har tagits. Men också att allt är relativt, förändring tar tid och ”titta så mycket som har hänt”.

Så i relation till vilken massiv 364 dagar om året-kampanj som deklarerar mycket annat för att inte säga allt annat som inte för människan, individen, mot en gemensam utgångspunkt med alla dörrar öppna för allt som livet kan erbjuda så känns det lite surt i min mening att ägna denna dag eller de där styrelsetimmarna, den där utbildningen till att diskutera ”dåtid” och ”relativism”. Jo - Jag vet! Jag veeeeet och jag förståååååår att vi måste veta hur och varför men det är ju så förbaskat enkelt att prata ”då” och ”dom” istället för ”nu” och ”vi”. Eller hur?

Jag föreslår därför att den 8e mars ska vara den enda dagen om året som vi inte ens nämner vad som har hänt, all historia ska helt enkelt ingå i det ordinarie utbudet! Istället lägger vi alla, regeringar liksom klass 8b, Karlssons snickeri liksom SL, KFUK-KFUM Sverige som Gambia, utifrån våra olika utgångspunkter, strategier för hur vi tar nästa steg! Den 8e mars bör vara den stora planläggningsdagen. Hur spränger vi den sista barriären, när tar vi nästa gissla? Vid vilka tillfällen lägger vi in stöten!

Vad säger ni om det?

Vill. Vi. Kan. Vi.

Vi ses och hörs,
/Alice Bah Kuhnke

 

• Louise Frisk, projektledare Jämt framåt, bloggar om 8 mars
• KFUK-KFUMs jämställdhetsprojekt
• KFUKs världsförbund om 8 mars
• KFUMs världsförbund om 8 mars